I en spiral av ord förvirrade vi oss på vår färd till sanning
Vände och vred på tankar och känslor
Grubblade oss blå på vad som stod på
Varför vi tappat det vi en gång så noga lappat
Letade efter något galet att roa den andre med
I ett sista försök
Att hitta tillbaka till varandra
En ilsken geting slår mot rutan gång på gång
Vill ut, men ändå inte
Ser fränder ligga stilla på fönsterbrädan, med svultna kroppar.
Genom glaset ser han höststormar greppa tag i äppelträdets grenar och förvandla dem till gigantiska vispar.
Luften är kall och pinande.
Den tunna solstrålen som leker på väggen är inte alls så energisk som förut.
Han ser löven falla från träden och samla sig i små högar på den förut så gröna gräsmattan som nu var i en gulbrun färg som inte alls tilltalade honom.
En fjäril förenar sig i hans kamp mot glaset och de flyger sida vid sida med samma syfte.
Frihet, luft under vingarna och att få gömma sig i ett murket träd eller en lövhög som någon rafsat ihop och glömt bort.
Glömd är tanken på att äta eller ätas…
bara längtan finns kvar.
Undantag
Gammal och skröplig
Satta på undantag
Väntar
På Döden
Saknar vänner som redan lämnat
Släktingar som aldrig kommer
Gammal och skröplig
Haltar omkring
Längtar efter att bli befriade
Kroppen som varit ett tempel
Förvandlas till fängelse
Inte är det lönt att ens försöka förklara för unga
Att döden är en befriare
Missfall
Ett barn blir till, och dör lika fort
Sjukhusvistelse med smärta i själ och kropp
Var det värt det?
Två veckors ytterligare smärta
Käkar tabletter tills kroppen säger stopp
Näsblod…för första gången
Hjärnan…går i spinn
Gråter
Saknar barnet jag aldrig fick
Det börjar med en kvillring i magen, sprider sig ända ned till tårna
Fortsätter som ett värmande bälte runt hela mig
Sätter min åtrå i brand
Din kyss smakar sommar, sol och bad, och jag får aldrig nog
Du gör mig mjuk inuti
Du ger mig värme, glädje och kärlek i stora mått och kräver aldrig nåt
Vilken tjej skulle nånsin säga nej till dig?
Och jag bara säger, att jag älskar dig!
Så nära, och så gärna
Kvällen var okey
slutet....NEJ!
Blickar, blickar
Ett snabbt leende
Saknar...
Om jag kunde?
Kan du?
Bråttom, bråttom
Till vad?
Springer fort, fort
Varför?
Till nästa sak som måste göras
Nästa pryl som måste köpas
Eller??
Är det vi själv som skapar alla "måste"??
Stoppar upp ett ögonblick...
Tar ett djupt andetag
Räknar sakta till tio
Sedan...
Ilar jag snabbt vidare
Städning
Jag tog fram dammsugaren och försökte få bort alla bevis på din existens
Rafsade snabbt ihop dina återstående prylar
Slängde in dem djupt in i garderoben
Den garderob som en gång varit din
Rensade bokhyllan från dina böcker och saker
Rev ur ditt telefonnummer i min adressbok
Grät en skvätt
Tog ett djupt andetag
Och gick vidare med mitt liv
Möte för en natt
Inget för mig
Trodde jag
Tills jag mötte dig
Tåren rinner sakta nerför kinden
Varför?
Ledsen & ensam
Självvalt!!
Detta är vad du får
En sprallig, charmig lite tokig tjej
En katt
Kärlek av mig
Jag vill ha av dig
Kärlek
Ömhet
Kamratskap
Ärlighet
Roligt
Vill du?
Kan du?
Känner du?
Likadant!
En snabb blick
Ett ögonkast
Ett lyft ögonbryn
Du kanske inte menar något speciellt
Men jag tolkar det på mitt vis
Det darrar till i hjärtat och startar något som kallas hopp
Hopp att du vill ha mig tillbaka
Att vi skall starta på nytt
Men, allt är feltolkat….igen
Du ville bara vara en vän
Kom till mig…
Kryp ner under mitt täcke
Låt mina kalla fötter kyla dina
Smek mig i nacken med din tunga
Tag sedan din hand och smek lätt på mitt bröst
Kyss mig så stilla
Ända min törst
Jag ryser och skälver av lust
Som en stormvind kom du in i mitt liv
Med lysande ögon och tveksamma kliv
Din kropp är vacker
Din rumpa är fin
Och bäst av allt….
Du är min!
Livet!!
En berg och dalbana av lycka och sorg
Ett äventyr
Ibland hårt
Ett måste
Ett eget val
Framtidsvisioner
Till Tompa
Jag såg i dig en spegelbild av mig
Du var rädd, jag likaså
Men, båda var vi av känslan tagen
Ögon som möts och munnar som ler
Min hand vill smeka din kind
som en lätt östanvind
Tankar kommer och går
Och jag vet att jag får
Skräckslagen flyr jag till videons värld.
Efter flera månaders slit
Har vi äntligen kommit hit
Frågan är
Vill jag det här?
Törs jag?
Kan jag?
Lita på någon
Är det som känns just nu i mitt bröst något att lita på?
Och…vad känner du då?
Tårar trillar på mina kinder när jag tänker på känslan jag fick
När du fångade min blick
Så enkelt
Så rart
Ja, helt enkelt underbart
Men…..
Törs jag?
Törs du?
Lita på oss?
Till dig
Du ler
Och dina smilgropar gräver spår i dina kinder
Dina bruna ögon gnistrar som soliga stränder
Din närhet lägger varma omslag kring mitt trasiga hjärta
Ett hjärta full av smärta
Hade vi träffats förut eller sedan
Funnes det nog en chans
Men, du kom in i mitt liv när det rådde obalans
Varje kram, varje smekning var som balsam för min själ
Rädslan för närhet
Ögon som grät
Funnes det?
Kunde det?
För oss bli en chans
Vaknar
Intrasslad i lakanet med fötterna i elementet
Huvudet i garderobssidan
Drömde om våld, skräck och tragedi
För varmt
För kallt
Drömmer om en återförening
Men har egentligen ingen önskan om det
Drömmar kan vara så dumma
Kärlek, vad är det?
Något, som uppfanns av en poet?
Jag träffar män och pojkar som spelar spel
Och jag hittar alltid en massa fel
Varför?
Och hur?
Skall jag få någontur?
Varför?
Varför svider det i mitt bröst när du går?
Varför känns det som om kroppen är ett stort sår?
Varför gav du så mycket, och slet sedan tillbaks det du givit i vild extas?
Varför ler du så vackert och säger mitt namn?
Varför? Säg varför?
Varför gick du till en annan?
Du lämnade mig i en å av smärta
Utan att ta farväl
Jag försökte dränka mina sorger
Men, fann strax bara ånger
Att jag aldrig försökte förstå dig
Men, inget ger dig rätt
Att trampa på min kärlek
Till dig
Eller rättare sagt
Den jag trodde att du var.
Klockan 3.41
Jag vaknar vid din sida
Smeker din kropp med lätta fingrar
Känner att du sakta vaknar till
Slickar ditt öra och ser ditt kroppshår resa sig
Du ryser
Makar mig tätare intill
Tvinnar in mina ben i dina
Ligger tätt, tätt intill
Vi kysser varandra hett och lätt
Tungorna leker
Lite småtrött och lojt smeker du min kropp
Jag känner ett lugn breda ut sig i hela mig
Njuter av hela din kropp
Vem kan älska så?
Vem kan hata så?
Vem kan vingla så?
Jo, en alkoholist älskar, hatar och vinglar fram genom livet
På jakt
Efter mer sprit
Är detta meningen med livet?
Att vakna med herr Ågren vilande på sin axel
Varje morgon
Gång efter gång
Dag efter dag
TILL ROBBAN
Kylan är påtaglig
Lägger sig som ett pansar runt mitt hjärta
Vill inte känna, vill inte tro
saknaden….är oundviklig
Men, pansaret skyddar också min själ
Vill inte hoppas
Låser in mitt förnuft, och kastar bort nyckeln
Omöjlig att hitta, riskfritt att se
Du ger mig små vinkar, som jag vägrar att ta
Vill inte se dig i ögonen
Rädd att falla och tappa mitt skydd
Skyddet mot din kärlek
Skyddar mig själv mot din otrohet
Du lovade mycket, ville ha ett förlåt
Jag vägrade, gick min väg från din gråt.
Ibland känns det som man går i ett ekorrhjul
Man jobbar sover och är ute på äventyr
Inget särskilt händer
Du umgås med goda vänner
Men, plötsligt stannar du upp, tänker ett slag
Vill du ändra din dag?
Vara någon annan än den du är!
Trivs du inte här?
Vad du än gör blir det snart på rutin
Stanna du kvar och håll god min
Gör varje dag till en fest, och se till att göra det bäst!
ÅRSTIDERNA
Löven faller av träden, vissnar och multnar bort
Människor blir gråa och trista, stannar liksom upp
Naturen säger farväl
Vinden blir isig och kall
Men, ge inte upp lilla människa där
Snart är våren med värmen här
Kläder och skor far all sin väg, och till sjön det bär
Sommaren är här
Ni kliver tjivandes, skrattandes in i bilen
Sätts fast
Lämnas av
Jag far hem
Tystnaden är kompakt
Saknaden dallrar i luften efter skratt och lek.
Jag levde ensam och gjorde vad jag ville
Festade och tränade jämt
Men, samtidigt närde jag en tanke om stuga vid vattnet, barn
och DIG.
Ett skratt utan glädje
En sol i moln
En hand utan frände
Ett hjärta i moll
Älskade barn
När du somnat smyger jag in
Smeker din kind
Saknar ditt skratt
Saknar dina kramar
Saknar dina mamma
Lyssnar så att du andas
Ungdomsdagar svunnit
Med rastlös oro, fart och fläkt
Med kärlekslekar utan måsten
Med fast kropp och len hud
Saknar tiden då allt var möjligt
Saknar…
Du kommer hem
Kramar barnen
Vi äter under tystnad
Tv:n och datorn sätts på
Du surfar och somnar zappandes mellan tv-kanalerna
Jag saknar din närhet
Syskonstigar
Vi var två själar sprungen utav en
Två syskon som älskade varandra
Så lika men ändå olika
Du var den goda, jag den onda
Min älskade syster du var
Tiden gick och vi flyttade bort
Från mor och fars trygga famn
Redo att trösta natt som dag
Du köpte hus och skaffade man
Jag reste bort till främmande land
Min mor berättade de få gånger jag ringde hem
Att du min syster fått barn och flyttat hem
För din man fick nog av trygghetens bo
Satte i en annan kvinna sitt frö
Och sade upp sitt kärlekskontrakt med dig
Mitt liv var spännande och innehöll både kvinnor och män
Och aldrig, aldrig längtade jag hem.
Min själ var ren som snöns kristaller
Ärlighet, fantasi och att leva utan galler
Passade mest min livsfilosofi
Den man jag hittat till slut var livlig och full av upptäckarlust
Han fann mig en septembermorgon i en djungelstad
Naken sånär som på några blad.
Förförde mig med sina sjögräsgröna ögon
Lovade att aldrig binda mig med kärleksband eller falska löften.
Du min älskade syster fann din jämlike till slut
En man som tog dina barn i sin famn
Gav dem till och med sitt efternamn
Gav dig kärlek, hus och hund
Gjorde dig nöjd för en stund.
Vi är så lika men ändå olika, sprungna ur samma källa.
TIDEN
Plötsligt var den bara borta
Tiden som utlöst suckar, tårar och smärta
Den varade allt från 5 dgr till 10 dgr, de sista åren ännu längre.
När dagen kom då den vanligtvis brukade dyka upp väntade jag med spänd förväntan och fasa.
Hur skulle den vara? Som en stormflod? En evigt porlande bäck, eller?
En dag kom den inte
En dag bara försvann den.
Det tog några månader för mig att inse tiden var förbi, det var kört!
Nu hade den försvunnit för evigt, möjligheten jag haft.
Klimakteriet hade rasat in och tagit mensen väck, och istället gästat min kropp med frossa och svettningar.
Inte alls så illa som jag läst och föreställt mig, men vid bara 44 års ålder hade det kommit något och tagit bort min naturliga möjlighet att få fler barn.
Med lättnad insåg jag att det inte skulle bli några fler smärtsamma stockholms blodbad, inte heller nattliga byten av genomblodade skydd.
Det var över…jag var fri!
Hudlös
I vårt möte i natten var jag en hudlös, skälvande spillra.
Rädd att se och känna
Men ändå sugen
Darrande, nyfiket sökande
Din mun
Något långsamt
Med kännande tentakler glider den ståtliga varelsen fram över gräset som är nyklippt och doftar morgondagg.
En nyfiken skata pickar hårt på skalet som alltid medföljer den lille på hans irrfärder i människornas värld, men ger snart upp och flyger sin kos.
Tänk om de ändå kunde låta bli att hacka upp hans marker för att skapa oceaner av jord där de sedan noggrant lägger ner sina köpta fröer, bit för bit. De tar marken i besittning och förvaltar den som de vill.
Då och då mötte han en frände som krossats av människornas skenande muskedunder och grät av sorg.
Långsamt, långsamt glider han över deras marker, beredd att bli trampad av små barnafötter som krasar sönder hans skal bara för att det är kul.
Långsamt, långsamt glider han in i tryggheten under ett stort rabarberblad.
