|
Här inne är det tänkt att ni skall hitta tips och länkar som hjälper er i ert eget filmmanusskrivande.
Klippa och klistra i manus
Min lärare påpekade gång på gång faran med att klippa och klistra i ett manus.
Det är mycket bättre att printa ut texten, och göra nytt med den som mall. Du anar inte vad som kan poppa fram ur hjärnans skrymsle.
Jag klipper och klistrar lite, men försöker att göra som Kurt Öberg sade, och det har blivit ett antal nya vinklar på filmen.
Jag använder programmet Celtex som är gratis och du hittar på http://celtx.com/
Det finns både för Mac och pc
Backstoryn, eller den så kallade ghosten till karaktären
När man skall skapa karaktären är nästan det viktigaste att du har en bra så kallad ghost(= bakgrund, det som hänt innan filmen börjar, så kallad backstory på manusförfattarspråk)
Där hittar du svaren på hur karaktären reagerar på saker, och varför han säger eller gör på ett speciellt sätt. Rädslor, ord, hur han/hon väljer att göra i situationer.
Det kan vara till exempel att en kvinna blivit utsatt för övergrepp av sin far, och i ett vuxet förhållande jämför killarna med honom.
I en freudiansk berättelse behövs ghostscenen i slutet, för Freuds övertygelse var att barndomsupplevelser var nyckeln till beteendet hos personen senare. Läs gärna hans böcker. Det finns mycket för oss författare att hämta där.
I en existentiell har ghosten ingen betydelse för slutet.
Som ung läste jag jättemycket psykologi eftersom jag var mycket intresserad av hur människors hjärnor fungerar, och i filmmanusförfattarkursen jag gick nyss ramlade jag in på samma spår och har på eget bevåg läst Jung, Freud mm, och en hel del barnpsykologi.
Ghosten visas inte för produktionsbolaget, det är författarens plattform som han/hon hämtar orsak och verkan i filmen. Det som allt bygger på helt enkelt.
Visst kan du börja filmen som en saga, med ”Det var en gång…, men jag själv föredrar det lite halvbrutala sättet att kastas in i filmen och låta den som läser fyllas av frågor från sida ett.
Jag tror att det är ett bra sätt, men naturligtvis testar jag andra sätt.
Ni som blir nyfiken på mitt skrivande hittar en hel del på min hemsida www.anithaostlund.se
I mitt nuvarande Bergmanmanus börjar det med en bedräglig bild av lugn, som snabbt eskalerar och får den som ser det att grimasera av fasa. Jag älskar att provocera, och beröra människor djup med det jag skriver, och ofta, ofta handlar novellerna om något jag själv brinner för. Kvinnomisshandel, övergrepp på barn, fattigdom, utslagna människor.
Det börjar ofta med att jag sätter mig i ett mörkt rum och ”ser” personen framför mig, sedan frågar jag mig själv om min bakgrund, vad som skrämmer mig mest, och om det är något särskilt jag drömmer om. Kort sagt det centrala i en människas liv, det som formar och styr.
En film kan också börja med en vacker naturbild, och långsam inzoomning till en punkt. Alla metoder är tillåtna, och om du kan hitta ett udda sätt att starta en film kan det vara det som får produktionsbolaget att fastna för just den
Det viktiga är att du skapar en bakgrund till karaktären, deras historia några generationer bakåt, vänskapsband, släktförhållanden, jobbet.
Det som hänt innan filmen börjat.
Naturligtvis är det bra om karaktären har en spännande händelserik, konfliktfylld bakgrund. Det ger mer att jobba med, och fler spänningsmoment
Vad i all världen är Kontext?
Så här står det i Wikipedia
”Kontext betyder omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation.”
Och i stora drag är det precis vad det handlar om när en filmmanusförfattare pratar om kontext.
Min lärare pratade ofta om hur viktigt det var att försöka presentera omgivningen, vilket land filmen utspelar sig i, årtionde med mera så fort som möjligt så att publiken snabbt förstår, och kan leva sig in i scenerna.
Ett trick som man kan se i många filmer är det så kallade hembiträdestricket när en kvinna kommer till ett hus för att söka jobb, och blir presenterad för familjen, visad i huset, och informerad om släkt och vänner runtom.
Detta fungerar lika bra med en flick- eller pojkvän som kommer första gången på besök hos svärföräldrarna.
Ännu ett smart trick är taxichauffören som åker runt i stan på jakt efter kunder.
Det viktiga i scenen är att karaktärerna presenteras för någon annan så att publiken får informationen via bilder. Det är ett välkänt faktum att det som inte syns, finns inte. En mening jag skrivit upp med svart tjock tusch på väggen där mina skriverier pågår.
DET SOM INTE SYNS, FINNS INTE
Många författare hastar förbi det här och kan då drabbas av fenomenet publik som inte fattar ett dugg av det de ser, och sedan måste bearbetas extra mycket för att hänga med i filmen.
Den som går på en film vill helst vara med i händelserna, och en manusförfattares dröm är när publiken gråter på rätt ställe, och skriker när skådespelaren gör det.
Nästa gång blir det lite prat om behovslinjen i en film, och skillnaden på behov och begär som numera finns intryckt in i minsta cell i min hjärna efter tuff bearbetning av Kurt Öberg. Jag började jämföra honom med min tuffa tysklärarinna efter några veckor, och berättade skrattande det efter ytterligare några veckor.
Man lär sig saker om de bankas in tillräckligt intensivt och ofta, jag lovar.
Behov och Begär
Något min lärare tjatade sig blå om var att vi ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG skulle glömma att visa karaktärens BRIST. Det var nästan det viktigaste i hela filmen.
BRIST= Behovet av något som tillhör vår naturliga existens, ett INRE behov. Någonting som är så grundläggande för karaktären att det är ett absolut måste för hennes liv.
Karaktären är paralyserad och ser inte själv bristen i början på filmen. Bristen skall vara så stark att den skall leda till att karaktären förändras i jaget under filmens gång.
Vet ni skillnaden på behov och begär?
Som exempel tar jag en alkoholist:
En alkoholist BEGÄR alkohol men hans/hennes BEHOV är att bli nykterist för att inte bryta sönder sitt liv i beståndsdelar och förstöra det totalt.
BEHOVET är vad karaktären måste ha inombords för att överleva. Något som tillhör vår naturliga existens. Ofta innebär det att komma över sina svagheter, komma över sin BRIST och förändras.
BEGÄRET är vad karaktären vill ha utifrån.
I manuset visar man huvudkaraktärens BEHOV genom den BRIST hon har.
Snurrigt? Jag och mina kamrater visste i början varken ut eller in. Många nya ord, och många nya vinklingar som man i vardagen sällan tänker på.
Men nu blir det ännu krångligare:
Karaktären skall inte vara medveten om sitt BEHOV i början av historien
Men hon/han får inte bli för snabbt medveten om det heller. Pö om pö skapar du aha-upplevelser där hon/han förstår saker.
Inte förrän efter ¾ av filmen kan du göra henne/honom medveten om behovet.
Dessutom skall du ge karaktären både ett moraliskt behov (dvs det han/hon tillåter sig att göra mot andra) och ett psykologiskt behov.(Något som skadar karaktären själv)
På det sättet skapar du en innehållsrik karaktär, och kan hitta många olika vägar till hennes/hans beteende i manuset. Du ger dig själv helt enkelt en större bild av karaktären. Något som gör att publiken berörs djupare.
Sedan vet ju alla att ingen är perfekt, och att då skapa en perfekt person gör att filmen fallerar.
Det finns en mycket enkel tumregel för att skapa det moraliska behovet:
FÖR ATT HA ETT MORALISKT BEHOV MÅSTE KARAKTÄREN HA SÅRAT MINST EN PERSON I BÖRJAN PÅ BERÄTTELSEN.
Ett superbra exempel på det är filmen LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN med underbara Jack Nicholson i huvudrollen.
 Jag skrattade nästan när jag såg den på kursen. Ett superbt intåg i karaktären. Ingen i publiken kan missa alla hans problem. Ingen…
Man går helt enkelt tillbaka till backstoryn och rotar lite i vilket beslut som togs av karaktären när han/hon råkade ut för något. Det så kallade barndomsbeslutet. Pga det beslutet sårar karaktären andra.
Ännu en sak jag lärde var att man skall visa karaktärens problem från ruta ett i filmen. Hur många historier börjar inte med att karaktären är i ett problem? Och vem har inte sett en film där första sekvensen är en fajt, eller varför inte en kärleksscen fylld av trubbel?
Tricken man använder för att skapa en karaktär med moraliskt behov är många, men kort sagt är det så att man börjar med det psykologiska behovet, för att därifrån fundera över vilken omoralisk handling som kan plockas fram ur den.
Slutligen gräver man djupare och drar ut den moraliska svagheten och vilket behov som kommer ur den.
Min lärare Fredrik Lindqvist hittade en artikel på www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/den-oekonomiska-manniskan
Där kan ni läsa om människans moral. En mycket intressant artikel vars fakta man kan använda i sitt skrivande.
Jag själv läser massor av psykologi för att försöka förstå, men framförallt hitta spännande detaljer i en människas psyke.
Om ni bara visste hur mycket jag plockar från det jag läser. I min twistade skalle bildar orden stommen till en person, och successivt klär jag på personen olika karaktärsdrag, och slutligen kläderna och frisyr.
Det är nästan som när jag lekte med pappersdockor som liten och hade olika rollspel med dem efteråt.
Barbiedockor har aldrig funnits i min värld. De var töntiga tyckte jag…alltför smala med bröst till månen och oftast blonda. Stort no, no.
Min lilla dotter däremot älskar dessa vanskapta kvinnor och har i dagsläget en sisådär 16- 20 stycken. Hon spelar hela pjäser med dem, och hittar även på berättelser om allt möjligt när vi åker bilen till skolan.
Barn föds med fantasi så det gäller bara att hitta igen den där barnsliga ådran som vuxen så kommer allt annat av sig själv.
Historierna vi skriver bottnar ofta i det vi själva upplevt eller beskådat på nära håll.
Minnen vi suddat ut kommer i drömmen och vältrar sig ut när fingrarna nuddat vid tangenterna. Ord vi hört, saker vi sett på teven…ja allt det där har vi i våra huvuden när filmen skapas.
Alla har vi en historia som är värd att berättas, alla har någon gång problem eller sorger vars innehåll vi kan använda i filmens värld.
CG Jung
Jag gav rådet att läsa psykologböcker för att få ihop bra karaktärer och CG JUNG har gett ut massor av böcker.
Det är lite plottrigt att läsa dem eftersom de ofta är med liten text och fyllda av ord, ord, ord, men som jag skrivit förut...han var inte dum den där gubben.
I de här böckerna hittar du köttet till dina karaktärer, hur de tänker, gör och hur deras inre jag kan speglas i filmmanuset.
Så här står det på nätet när jag googlar i hans namn:
I det omedvetna kan man hitta okända sidor av sig själv, som berikar livet och gör en till en mer mångsidig och hel människa. Att utvecklas och bli en hel människa är meningen med livet. Jung kallar denna process för individuation.
PERSONLIGHETSTYPER
Fyra sk funktionstyper kompletterar varandra: intellekt, emotion, varseblivning och intuition.
En typisk intellektuell människa, tex en forskare, är analytisk, logisk, tematisk och lever i sina tankar. Samtidigt är en sådan människa dålig på känslor, intuition och samspel med andra människor och att få praktiska saker gjorda.
En utpräglat intelligent människa kan ha svårt för att hantera andra människor och få praktiska saker gjorda.
Känslomänniskor lägger större vikt vid känslor och relationer än tankar.
EXTRAVERT OCH INTROVERT
Så kommer dessa underliga ord igen, men ge inte upp det finns alltid en förklaring, och efter ett tag funderar man inte så mycket över betydelsen eftersom man lärt sig det på vägen.
En EXTRAVERT person är utåtriktad och andra människor är det viktigaste i livet. Han eller hon skulle hellre leva på en planet med otrevliga människor än på en helt öde planet.
Det är viktigt med relationer och att bli bekräftad av andra människor.
En INTROVERT person däremot är inåtvänd och ointresserad av andra människor. En sådan person skulle hellre leva ensam på en planet än tillsammans med otrevliga människor.
För en introvert person är det viktigaste att duga i sina egna ögon, bekräftelse av andra är inte nödvändig.
Googlar jag vidare på individuationsprocessen hittar jag ännu mer.
Nu vet jag inte om ni tycker det här verkar spännande, men jag har alltid varit fascinerad av människans psyke och plöjt igenom massor av böcker redan som liten.
Hoppas att ni får nytta av det jag skrivit.
Intentierande händelse/ögonblick
Ännu ett av dessa underliga ord som omger en manusförfattare.
Ett initierande ögonblick är det som startar krisen som leder till utveckling.
Låt mig ta ett exempel.
En katt promenerar längs gatan med svansen rakt upp som en plym. Han passerar en trädgård där det bor en familj som har hund, och den ser katten. DÄR är den initierande händelsen. Efter det ögonblicket händer massor…hunden hoppar över stängslet och jagar upp katten i ett träd, eller katten märker att hunden är i säkert förvar och triggar honom genom att gå fram och tillbaka framför stängslet så att hundstackaren får tuppjuck och skäller som besatt tills…voila…hundägaren tröttnar på kattens beteende och vill ge den en läxa. Han öppnar grinden och släpper ut hunden som kastar sig över kattskrället som river hunden, som…ja ni förstår vad jag menar.
Något måste hända för att driva in karaktären i en kris som sedan leder till utveckling.
Den påbörjar intrigen och triggar ofta begäret hos huvudkaraktären.
Titta bara på grodprinsessan som gråtande ber grodan att hämta hennes guldkula, men sedan snabbt springer därifrån utan att stå för det hon lovade. Sveket är det initierande ögonblicket.
Huvudkaraktären MÅSTE initiera sin egen problematik.
Detta måste snabbt som attan leda till antagonism.
(Antagonism= Antagonist är motståndaren, den som vill hindra huvudkaraktären genom att försvåra för honom/henne. Personen har ofta ett annat begär/behov än huvudkaraktären, och är den som attackerar huvudkaraktärens svaghet.)
DET RÄCKER MED ATT EN ANTAGONIST ATTACKERAR, OCH TIDEN ÄR BRA ATT ANVÄNDA SOM ANTAGONIST FÖR DRAMAT
Protagonist= huvudkaraktären
En bra initierande händelse sätter igång begäret att få något utifrån.
BEGÄR= Behovet av något utifrån (alkoholistens begär är alkohol, men hans behov är att sluta dricka)
Du visar huvudkaraktärens BEGÄR genom det hon kräver utifrån. Det skall vara ett så starkt begär att hon nästan går under om hon inte får det. Stora gester, och starka scener. Det är hennes stora MÅL
Detta måste göras i början av filmen
Bristen som ni visar måste få ett slut vid slutet av filmen(så kallad klimax), men det är viktigt att ni visar att huvudkaraktären inte vet om sin brist förrän vid Apotheosien.
APOTHEOSIEN= Huvudkaraktären blir gudaförklarad av media, vänner, sambo mm eftersom hon lyckats med sitt uppdrag. Det kan vara en insikt om något, hur hon/han läker det som är sjukt i sitt liv, eller hur en sjukdom botas. Det gamla jaget är borta och kvar står ett nytt bättre jag.
Begärslinjen bör vara jämnstark med intrigen och det motstånd den möter annars blir det inget drama.
Tragedier är byggda av begär
Begärslinjen byts ALLTID ut vid det så kallade dödsögonblicket.(vi pratar om det senare)
Ur det växer ett nytt begär fram som leder in i den vanliga världen(Ordinary world) med hjälp av elixiret.( info om det här kommer senare)
Min lärare berättade att en del författare väljer att köra igång filmen med att visa begäret hos huvudkaraktären, och att de på så vis hoppas att få igång publiken från första scenen.(hm…jag skall väl erkänna att jag älskar när boken eller filmen kör igång på det viset, men…alla gillar det inte.)
Då har författaren hoppat över brist och behov hos karaktären och snabbt förpassat oss till själva händelsen i sig.
Han avrådde oss bestämt från att göra så, och jag lyder(nästan) alltid Kurt.
Innan filmen kommit för långt (Första fjärdedelen)måste du ha presenterat huvudkaraktärens vänner, bundsförvanter, mentorer.
En så kallad LIKARE är den som visar personens karaktär i början av filmen, En likare är t.ex grannen, arbetskamraten, vännen, barnen går ofta i samma skola, men det kan även vara en kurskamrat. Huvudkaraktären delar åsikter, handlingar och framtidsvisioner med en likare.
Likaren visar hur huvudkaraktärens värld ser ut när han/hon gått ned i andra delen av filmen(special world)
Det kan även finnas en FEJKVÄN (=han/hon sviker huvudkaraktären och går över till antagonistens sida)med i bilden, eller en MENTOR( en person som tidigare gjort det huvudkaraktären skall göra, och kan ge råd som dock huvudkaraktären ignorerar)
En MENTOR kan vara vem som helst, men han/hon MÅSTE ge råd till huvudkaraktären i början av filmen som inte förrän i slutet på filmen blir förståeliga för huvudkaraktären. Många gånger för att han/hon inte velat ta till sig och lyssnat på mentorn.
Om mentorn följer med till ¾ och 4/4 av filmen MÅSTE han låta huvudkaraktären inse mentorns ordbetydelse själv, och ta slutstriden.
Ungefär vid ¾ av filmen får karaktären en aha-upplevelse och inser vad Mentorn menade.
Detta kallas för tvåpunktsavstämningen
Mentorn ger råd i början av filmen—huvudkaraktären lyssnar inte, kanske t.o.m ironiserar dem, men efter ¾ av filmen kommer råden igen(inte nödvändigtvis av mentorn, men samma ord) och då förstår huvudkaraktären betydelsen av dem.
När huvudkaraktären stött på antagonisten kliver vi ned i Special World, och det mina vänner kan lika gärna vara ett annat land, psyket(hjärnans innersta tankar), en annan plats eller en annan värld(rymden mm)
Den bästa antagonisten är den eller de(för det kan ibland finnas flera antagonister) som attackerar karaktärens stora brist, T.ex ett barn som
attackerar sin rökande förälder och tjatar om att han/hon skall sluta
Vem som än vill hindra huvudkaraktären att nå sitt mål är antagonist, och en riktigt bra antagonist försöker till och med tävla om samma mål.
SPECIAL WORLD
När huvudkaraktären drabbar samman med antagonisten åker han/hon huvudstupa ned i Special World, och det är karaktärens sätt att ta itu med problemet som skjutsar henne ned dit.
Antagonisten behöver inte alls låta elak, vara otrevlig, och göra elaka saker. Han/hon kan lika gärna vara huvudkaraktärens översnälla fru/man eller en granne.
Special World kan innebära att karaktären hamnar i neuroser, drömmar, ett annat hus, till och med ett annat land.
Nu tvingas den dolda sidan(det vill säga det som legat dolt för huvudkaraktären) fram av antagonisten. Det kallas ibland för uppdagande 1
Låt mig ge ett exempel:
En kvinna har länge blivit slagen av sin käre make, och inte sagt ifrån trots att väninnorna gång på gång tjatar på henne.
Men en dag när mannen pucklar på sin fru får hon nog, och slår ihjäl fanskapet med flykt från hemmet till följd.
I samma ögonblick som kvinnan slår tillbaka har hon tagit steget till Special World, och detta är något som måste tydliggöras ordentligt för publiken. Helst genom bilder.
Huvudkaraktären har nu hamnat i ett problem, och då kommer den så kallade SKUGGAN fram.
Skuggan är en sida som alla människor bär på, men karaktären inte velat släppa på förut. En sorts undermedveten tanke och vilja som briserar när han/hon ramlar in i Special World och blir tvungen att inse situationen och försöka lösa den.
Skuggan är den omedvetna delen av vårt ego(personlighet), den mörka delen . Skuggan står för alla de egenskaper vi inte vill ha.
Jung påminner oss ständigt i sina böcker om att vi måste bli medvetna om vår skugga. Då upphör även projektionen, och vi tar kontroll över skuggan.
I våra drömmar kan den visa sig som ett monster, trollkarl eller till och med en häxa.
För att förstå begreppet lite bättre kan vi ta elektrakomplexet som ett exempel. Det är enligt Jung kvinnors motsvarighet till Oidipuskomlpexet.
I slutet av den falliska fasen(3-6 år) riktar småkillar erotiskt laddade känslor mot sin mamma, och flickorna riktar sina känslor mot pappan. Föräldern av samma kön utgör ett hot, men barnets rival är mycket starkare och större och de egna hatkänslorna kan leda till en rädsla för mamman/pappan.
Rädsla leder till att barnet ger upp kampen och istället identifierar sig med föräldern av samma kön.
Om inte den lilla flickan uppnår själslig självständighet så aktiveras det så kallade elektrakomplexet som ofta orsakar neurotiska störningar.
Så här står det i Wikipedia:
”Elektrakomplex sägs vara den kvinnliga motsvarigheten till oidipuskomplex, med en far–dotter-relation i stället för mor–son-relation. Komplexet har förknippats med penisavund, men det är inte oomstritt.
Flickan utvecklar ett affektivt beroende till pappan och samtidigt ett våldsamt motstånd till mamman.
Nu måste du även visa om det är en ny kontext eller inte.
Eftersom hon flyr så kommer kvinnan att tillbringa tiden på annan ort. Den måste specificeras noga, och de nya människorna skall ges karaktär och förhållningssätt till huvudkaraktären.
Här kommer några frågor du kan använda:
Hur ser landet ut?
Vilka nya karaktärer finns där?
Deras relation?
Hur drabbas huvudkaraktären av situationen?
Special World är antagonistens område, och huvudkaraktären kan INTE återvända till den vanliga världen(ordinary world) Steget är taget, och vad än huvudkaraktären har gjort så har det skickat henne/honom ett steg närmare lösning av sitt omedvetna problem.
Huvudkaraktären har alls ingen önskan att utvecklas här, och står ofta envist stampande till porten som leder tillbaka till ordinary world.
Hon/han ser inga problem i sitt liv, och vill bara att allt skall sluta.
Antagonisten tvingar sakta men säkert huvudkaraktären att ändra på det hon förut inte sett hos sig själv.
I Special world är huvudkaraktären vilse, och letar sig då till ett samlingsställe (en kiosk där alla samlas, en pub, den enda lilla sjön där det finns färskt vatten. Kort sagt ett ställe där han/hon hittar andra människor som eventuellt kan guida henne/honom vidare i den nya världen.
Manuset handlar i det här läget om att stänga dörrar, och göra den fortsatta resan flera gånger svårare. Det går i sicksack från huvudkaraktär till antagonist, om och om igen medan olika metoder successivt gås igenom av dem båda.
Huvudkaraktären har en ide´om hur det skall gå till
Antagonisten slår ifrån, och de driver fram saker hos varandra som de inte är medvetna om att de bär.
Nu är det dags att agera för huvudkaraktären, och hon måste analysera situationen för att:
1. Hantera situationen som uppdagats
2. Kolla upp den, och klura ut hur den skall kunna lösas
3. Noga värdera den och göra upp en plan hur den skall lösas
4. Iscensätta det hela
Naturligtvis måste detta synas tydligt på filmen så att publiken hänger med i svängarna.
När huvudkaraktären insett läget måste han/hon:
1 Hantera det han/hon lärt sig
2 Noga kolla igenom vad det innebär för hans/hennes del, och göra upp en motplan…
3 Göra det hon tror är bäst, och hoppas hitta en lösning på problemet
Duellen fortsätter hela filmen igenom, och under tiden lär publiken känna karaktärerna ordentligt.
Antagonisten gör en plan och iscensätter den
Huvudkaraktären håller inte med och gör ännu en plan, kanske finslipar den och inser att den inte håller.
Antagonistens plan brakar ihop, och huvudkaraktären flyttar tre steg upp på stegen, och begraver sig tillfälligt ute på ängen som under åren växt och blivit STOR.
Vilken sorts berättelse är det du skriver?
Nu har huvudkaraktären alltså hamnat i Special World, och försöker identifiera var han/hon befinner sig.
Men det är också nu som du som manusförfattare måste visa för publiken vilken sorts karaktär han/hon är.
Låt karaktären gå igenom en depression för att visa psyket.
Hybris innebär att han/hon förstorar upp sitt eget jag, och drabbas av storhetsvansinne.
Depressionen innebär stora hopp mellan ångest och lycka som gör att han/hon åker en bergochdalbana av känslor, och successivt lär känna sina innersta tankar och begär.
OFFERHJÄLTEN: Huvudkaraktärens syster blir kidnappad
SÖKARHJÄLTEN: Huvudkaraktären som följer efter
I något som kallas The Conquest konkurrerar personen om elixiret.
Karaktärstyp: SÖKARE
Elixir= Ett objekt som skall erövras, en talisman, en väg att följa, en insikt som leder till att läka det som var fel i Ordinary World. Helt enkelt det som leder till att huvudkaraktären får det bra igen…eller bättre.
The Conquest är grunden till actionladdade filmer för där konkurrerar, upptäcker och erövrar han/hon elixiret, och lär sig själv om sina och andras begränsningar.
Du måste låta publiken ta del av den planen för att de skall veta när han/hon han lyckats.
Karaktären tar sig själv in i Special World genom att besegra så kallade tröskelväktare. Lär känna sina egna begränsningar både fysiskt och psykiskt,
Det gäller att fatta rätt beslut, och släppa taget om gamla tankar.
Den andra sorten är The Belly of the Wale
Karaktärstyp: OFFER
Här finns ofta grunden till psykologiska draman
I The Belly of the Wale besegrar karaktären inga tröskelväktare utan blir istället själv uppslukad av någon eller något, och hamnar i det mörka utan att kunna ta sig ur.
Här förlorar han/hon all sin kraft, och verkar vara uträknad.
Då gäller det att karaktären ser sina brister och offrar den gamla inställningen för att på så sätt ta nya fräscha initiativ som stärker hans/hennes chans att ta sig ur det han/hon hamnat i.
Så fort karaktären förändrat sin inställning måste han/hon göra upp en plan och träffa antagonisten på ett eller annat sätt.
Under tiden som detta händer får publiken se vad antagonisten har för sig.
Målet i The belly of the wale är att lära sig ta initiativ istället för att stå passiv och låta världen rulla.
Som manusförfattare måste du stänga alla dörrar i dramat så att inte karaktären kan smita ut.
Han/hon vill inte förändras, men tvingas till det genom olika omständigheter.
VIKTIGT: Nu gäller det att du gjort noggranna researcher, och inte utelämnat detaljer som får manuset att stjälpa genom att inte vara trovärdigt. En del människor älskar att leta fel i en film, och ibland föra upp det till diskussion på internet. En ynka liten detalj kan göra så att filmen till och med floppar.
Min lärare Kurt berättade att genom att tömma dramat på information blir det mindre valmöjligheter för karaktären och dramat tätnar.
Det vill säga du visar hur karaktären testar olika idéer om hur han/hon skall lösa problemet, och misslyckas gång på gång. Kvar blir då mindre och mindre valmöjligheter.
Karaktären kan inte påverka antagonisten eftersom han/hon inte vet vem det är (ännu).
Den tredje sorten är The Ambush
Där konkurrerar huvudkaraktären sig frivilligt in på ett okänt ställe (till exempel ett annat land, en lokal eller ett hus) och blir utsatt för ett överfall som försätter han/henne i fångenskap.
Det här är ofta en berättelse om karaktärens hybris, och han/hon ser inte alls sin begränsning.
Karaktären lever som om det inte finns några hotande faror, och han/hon tror att han/hon är oövervinnerlig.
Nästa gång skall jag skriva om Anima och Animus, det vill säga det kvinnliga och manliga som finns hos varje människa. Psykologen Jung skrev mycket om det, och jag lovar att det är en sjö att ösa ur.
Nästa gång skall jag skriva om anima och animus
Manuspiloterna
Av en händelse fick jag höra talas om Manuspiloternas ettåriga kurs i Subtopia Botkyrka där man får lära sig att skriva filmmanus.
På en dags varsel bestämde jag mig för att söka till den.
Glädjande nog kom det ett mejl dagen efter att jag kommit in.
Nu, ett år senare har jag avslutat den och skriver, skriver och skriver.
Det kändes overkligt att ha ynnesten att skriva på heltid som jag gjorde, och få göra det jag älskar mest av allt.
Jag fantiserar dagligdags ihop noveller och böcker som förhoppningsvis så småningom kan säljas och inbringa lite slantar till vårt leverne.
Men det här vore inte möjligt om inte min älskade kille Peter backat upp till 100 %
Kolla in den här länken från Fredrik Lindqvist om vart du vänder dig med ditt manus:
http://networkedblogs.com/cZJYn
På den här länken kan du få massor av tips hur man gör manus till kortfilm.
http://nisimasa.com/files/Screenwriting%20guide.pdf
Här kommer en tipslänk från Fredrik om hur man skriver dialoger.
http://blogg.adastramedia.se/2011/04/lanktips-liten-videoforelasning-om.html
Just nu håller jag på med det filmmanus som sedan förhoppningsvis skall bli mitt slutprojekt. Hjärnan flödar över av idee´r då jag håller på med researchen till filmen.
Vi har jobbat stenhårt med att plugga in monomyten av John Campell och verktygslådan som är en modell inspirerad av Campell, men gjord av min lärare Kurt.
På det sättet får vi ryggraden, eller skelettet i vårt manus, och kan sedan bygga upp det därifrån med olika karaktärer.
Det jag fått in i min något sunkiga hjärna(den har inte pluggat sedan 1983 så ha lite medkänsla) är att Ghosten är bland det viktigaste, och att begäret har en enormt stor betydelse för filmens fortsatta rörelse framåt.
Här får ni tips på några bra böcker om filmmanusskrivande:
Adventures in the screen trade (William Goldman)
Writing screenplays that sell (Michael Hagues)
Tools of screenwriting (David Howard/Edward Mabley)
How to build a great screenplay (David Howard)
Screenplay (Syd Field)
The definate guide to screenwriting (Syd Field)
The screenwriter´s loggbook (Syd Field)
The art of dramatic writing (Lajos Egri)
The art of adaption (Linda seger)
Making a good script great (Linda Seger)
Berätta och förför med film (Trine Breum)
The anatomy of story (John Truby)
Screenwriting bible (David Trotter´s)
Story: substance,structure,style and the principles of screenwriting (Robert Mc Kee)
Screenwriting from the heart (James Ryan)
Att skriva för film (Kjell Sundstedt)
Pennvässaren (Veronica Grönte)
Att skriva filmmanus (Fredrik Lindqvist)
Manus och dramaturgi för film (Thomas Granath)
Alternative scriptwriting: Writing beyond the rules (Ken Dancyger/Jeff Rush)
Writers journey (Christopher Vogler)
|
